Jag frågar mig om vi går framåt när det handlar om vad som anses tillåtet för en man att klä sig i och bete sig i vardagen direkt kopplat till det feminina och maskulina.

Nyligen såg jag en film ”Watch Out, We’re Mad”. Med Bud Spencer och Terrence Hil. En nu gammal film från 1974. Både Spencer och Hill är kända för att vara ”riktiga män”, inte kanske macho men väl väldigt maskulina, rejält hetero… Dom är en symbol för just riktiga män som slåss mot elaka män, räddar kvinnor och barn samt djur.

I en scen från filmen där kvinnor och män dansade så märkte jag något som fick mig att undra:

Bild01

Bild03

Bild02

Helt normalt va? Ja för den tiden, men hur ofta ser en män klä sig såhär nuförtiden? Förutom killar som Yohio.

Det var 70-talet! Säger någon. Jaha? Varför blev 70-talet mer fritt för killar och män? Varför kände så många män på (framförallt) 90-talet att dom behövde börja klä sig och bete sig som att dom alla gjorde lumpen 24/7? Den macho-fixering som skedde av män hejades på av massa män, många män som tyckte 70-talet var hemskt, bögigt, fjolligt, etc. Samt av kvinnor, populärkulturen och mainstreammedia. Varför bestämde sig nästan alla att nu var det nog? Nog av vadå? Frihet? Kärlek? Respekt? Förståelse?

Vad var det med 70-talet som var så hotfullt? Gick världen under? Blev 99% av alla män bögar? Tappade dom sin penis? Att konservativa grupper började slå tillbaka är ingen tvekan. Men vad var (är) dom så rädda för? Förändring, ja det är uppenbart. Men varför kände så många att dom måste tvinga på andra sin bakåtsträvande syn på kön och sexualitet som enbart hämmar? Har det sin grund i religion? Både höger- och vänstergrupper hjälpte till att sprida denna negativa och hämmande idé över hur pojkar, killar och män skulle vara. Som självfallet fanns även på 70-talet. Bara se på hur löjligt fixerad många vuxna är av att köna småbarn nuförtiden.

Än idag så är denna idé, könsnormer för hur män ska bete sig, den som råder över andra. Det räcker med att titta inom HBTQ-rörelsen som exempel, som en kan tycka borde var mer fri, för att se att det maskulina, machonormen, ligger högst. Manlig bög är nummer 1 inom HBTQ-världen. Tjejig/feminin bög ligger långt ner, ännu mer om han är bisexuell.

Varför finner så många det behövligt att exempelvis sitta och spy galla över killar som klär sig som Yohio? Eller två killar som pussas – kan tro att det är gigantisk överträdelse för någon slags patetisk regel med tanke på hur ofta jag ser andra unga killar sitta och hata på detta på typ Facebook.

Någon lär massa unga killar, och även tjejer, att det är ett stor fel att killar klär sig i ”tjejkläder”, pussar varandra, kramas, etc. Fördomsfulla vuxna hatar allt som inte följer en osynlig regelbok kallad ”kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män”.

Men vad vill dom egentligen? När dom könar barn genom färger, kläder, intressen, aktiviteter, etc, vad vill dessa vuxna uppnå? Vad i vuxenlivet är beroende av detta könande i tidig ålder? Ingenting faktiskt. Nej inte det ”sexuella samspelet” för det finns fler än heterosexuella och kvinnor och män som inte passar in i könsnormer och dessa träffas, dejtar och har sex.

Det är det sorgliga. Inget uppnås av detta könande. Många vuxna könar, hämmar och placerar allt i massa fack – helt utan minsta jävla anledning. Det är bara en dum tradition som inte gör något för samhället och folket i det. Allt det gör är skapar negativa konsekvenser som nya generationer hela tiden får betala för.

Men så tillbaka till könsnormer för män. Går vi egentligen framåt? Det Yohio gör, är det en jättesteg framåt jämfört med andra män gjorde på 70-talet? Eller börjar vi närma oss något som hände då och som kan resultera i att vi igen tar ett stort kliv bakåt som började framför allt på 90-talet?