Taggar

Jag ska snart börja spela spelet Lollipop Chainsaw, på Xbox 360. (Tack syster för att jag får låna! <3 )

 

Det handlar kort om Juliet Starling, på bilden ovan, och hennes pojkvän som eh, hänger runt hennes midja… Hon är en zombie-hunter. Och allt går ut på att döda massa zombies i ofta snygga attacker med sin rosa-färgad motorsåg som vapen, samt lite sparkar och slag här och där.

Första intryck: Okej, objektifiering, sexism. Japp, allt finns med i den stereotyp som hon framställs som. Samt att spelet riktar sig till just killar, snarare än oss tjejer. Grrr…

På samma gång så är jag glad över att få vara en tjej i ett spel, det finns så få spel som detta där en kan vara det. 9 av 10 spel är du en machokille med gigantiska muskler. SÅ JÄVLA TRÅK.

Jag vill kicka ass i spel, som tjej. Inte som en man. Då finns det inte så mycket en kan göra, annat än att såklart jobba för att detta förändras. Medan en väntar så får en nöja sig med spel som Lollipop Chainsaw.

Sen erkänner jag att jag är ytlig. Jag älskar att få vara snygg och kurvig (inte sagt att Starling är kurvig) i ett spel som tjej. Det är skitviktigt för mig. Utseendet är minsta halva nöjet för mig, allt annat kommer efter. Andra delen av nöjet är att få slåss snyggt, ha en bra story, snygg omgivning och bra musik.

En sak som gjort mig lite förvånad är att då jag läst runt om Lollipop Chainsaw så verkar det vara många tjejer som gillar den. Så den uppenbara stereotyp som Starling representerar avskräcker få. Dom flesta skiter i det och njuter av ändå. Inte konstigt, som sagt så finns det få alternativ där ute gällande sådana här spel. Sen vad jag sett så verkar spelet driva lite med stereotypen, så allt är inte negativt.

Återkommer då jag spelat det!

Åh just ja: long time no see! Ska försöka börja blogga igen. :)