Jag satt igår och sökte på svenska och engelska forum efter självmordstips. Delvis vilket är det snabbaste sättet som innebär liten eller ingen smärta. Tyvärr så är 99% av svaren enbart förlöjligande av den som söker dessa tips. Okej så många som söker dessa tips kanske inte menar allvar med det, dom vill mest bara få tramsa och då får dom trams tillbaka.

Men det finns dom som verkligen menar det. Som faktiskt vill få ett slut på sitt liv och har ingen lust att göra någon stor grej av det genom att orsaka sig själva massa smärta, eller tänker göra det till något farväl där dom hoppas att någon ska rädda dom i sista sekunden. Dessa personer är inte intresserad av den dumma humorn, eller massa snack om att dom ska skärpa till sig, klippa håret och skaffa ett liv. Som massa personer på till exempel Flashback tror är det som funkar att avråda någon från att begå självmord genom massa puckade skämt eller att analysera den som söker tips.

Just. Let. The. Fuck. Go.

Personligen så fattar jag inte varför vi inte har dödshjälp i landet. Om någon inte ser någon annan utväg, och har funderat på det i många år, vem fan är vi, jag, du att få dom att ändra sig? Det är själviskt att låta dom fortsätta lida bara för att du vill ha dom kvar. Döden är ingen final destination. Det är ett mellanstopp, på vägen till ett annat liv. Energi kan aldrig dö, och vi består av energi. Som våra tankar och drömmar. Det kan bara omvandlas, i detta fall till ett annat liv. Livet börjar igen.

Tid och rum har ingen betydelse, vi är aldrig från varandra. Det finns alltid en koppling mellan oss, oavsett hur ”långt” bort vi är från varandra. Vi är alltid tillsammans.

När livet innebär så mycket smärta är det alltså bättre att stanna upp, byta hållplats och välja ett annat liv. Bättre lycka nästa gång.

This is not the end, just the beginning.