Taggar

Jag tror jag förstår varför jag så ofta lever i det förflutna. Eller ska jag säga att mina medvetna tankar är där. Samt i fantasins värld. I det undermedvetna då jag drömmer är jag glad, lycklig även. Inte bryr jag mig om dom problem jag har här, nej nej. I drömmarnas värld kan jag vara mig själv. Se ut som jag vill. Få träffa andra och prata, umgås, gosa och ha sex. Inte konstigt att jag då så ofta flyr från verkligheten. Hela mitt liv består egentligen bara av det, att jag flyr.

Ända sedan jag var liten har jag känt att något var fel, känns lite stereotypiskt att säga med tanke på att jag är transsexuell. Men det är helt sant. Mitt liv, alla jag gjort, det är fejk. Det är fel. Det är inte jag.

Min kropp är fel, den är inte min. Mitt liv är inte mitt heller. Jag har känt så, så länge jag kan minnas. Men det började redan då jag var en 5-6 år. Jag började redan då känna att vad fan är detta? Vad fan gör jag här?

Nej det är inte konstigt då att jag spenderar så mycket av min vakna och sovande tid med att vara och göra allt annat än att vara och göra något i denna verklighet. Mitt liv går mest ut nu på att jag ska få fortsätta leva i andra världar än denna. Ja tills kroppen min ger upp en dag i alla fall.