I helgen kommer tidningen Ena-Håbo (pappersformat, för dom som bor i Enköping, Bålsta och Örsundsbro) ha ett reportage om mig. I den så nämner jag att jag inte är traditionell transsexuell. Delvis född i fel kropp och identifierar mig som det kön min kropp vanligtvis ej kopplas ihop med.

Eller jo så känner jag väl. Men eftersom jag är en tjej som också känner mig som en kille så är det minst sagt komplex. På ett sätt är jag väl som dom gamla two-spirit. Eller liknande. Jag ser mig inte som att jag har ett tredje kön. Och inte heller hälften kvinna och hälften man då jag ser mig som mer kvinna än man. Men ändå så ä jag nått mittemellan.

Jag har tänkt på detta i många år och ännu är jag inte ett dugg mer säker på exakt vad jag är. Men jag kanske inte behöver heller? Jag trivs med att vara en tjej som också är en feminin kille, femme boy som jag använder som begrepp. Så varför måste jag hitta en exakt kategori? Dom flesta vill ju gärna tillhöra olika kategorier, för livet ses som lättare då vi kan placera varandra i fack. Men detta är en del av grunden till problem direkt kopplade till misogyni, sexism, rasism, klass, etc. Den dag vi ej längre inte bara slutar placera varandra i fack men också inte känner någon nödvändighet att göra det kommer denna värld vara en bättre sådan.

Annonser