Detta räknar visst Agneta Herlitz inte med i denna artikel.

I motsats till några av de mer röststarka debattörerna har Agneta Herlitz i över femton år verkligen studerat skillnader mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor. Hon är professor i psykologi vid Karolinska institutet och forskar om minne och demenssjukdomar.

När jag undervisar psykologistudenter blir en del upprörda när jag förklarar att det finns skillnader. Men som psykolog kan man behöva ta hänsyn till det, till exempel när man ska bedöma en hjärnskada.

Människor brukar ju inte hetsa upp sig över att män i genomsnitt är längre än kvinnor, påpekar Agneta Herlitz. Skillnaden mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor är mycket mindre än skillnaden i längd (se grafik).

Herlitz ha altså inte tänkt hela vägen. Att vi vet att män generellt är längre påverkar liksom inte vad vi kan gällande mattematik, eller språk, eller hur bra vi är på att köra bil eller snacka med folk. Dom skillnader hon tar upp däremot spär på fördomar om att en kön är sämre eller bättre än det andra på något.

Den största könsskillnaden finns inom det som psykologer kallar visuo-spatial förmåga. Det handlar främst om förmågan att orientera sig i det tredimensionella rummet. Män brukar i genomsnitt prestera bättre än kvinnor i ett test som går ut på att känna igen en figur som roteras i olika riktningar. […

…] Men om det finns riktmärken att lägga på minnet – som i ett mer varierat landskap eller en stad där det finns statyer, parker och olika slags hus – upphör könsskillnaden nästan helt. Kvinnor tenderar att orientera sig genom att lägga sådana riktmärken på minnet.

Jag är en trans tjej, och en kille! Jag har kuk, har uruselt lokalsinne, får migrän då jag ska sätta ihop något från IKEA men har superbra minne för just riktmärken. Jag är också jävligt dålig på matte (för Herlitz ”tror” att det finns vissa könsskillnader gällande mattematik) och har vissa problem med att lära mig ett nytt språk. Delvis det är knappast enkelt. Vad fan är jag då? Någon slags utomjording kanske? Mina tjej- och killpoäng blir inte många inte…

Hon får det klart för sig att det finns en effekt mellan förväntan och resultat. Delvis fördomar om en grupp individer påverkar individer ut den om dom bli matade med denna fördom. Dom presterar då sämre på något som sägs att dom gör det enbart för att dom tillhör en grupp som är naturligt sämre på det. Så dessa könskillnader är alltså perfekt för personer som säger att kvinnor dom kan inte hitta någonstans med en karta och kanske därför inte borde köra bil, medan män har lite sämre minne. Vänta, det är därför kvinnor alltid kommer ihåg vad hennes karl gjorde för 11 år sedan, och gnatar om det år efter år! Tja se fruntimmer…

Ser ni? Fördomar. Sexism!

En rad studier visar att personer tenderar att göra sämre ifrån sig om de får veta att den grupp de tillhör – mörkhyade, blondiner eller kvinnor – brukar vara svagare på den aktuella uppgiften. Det kallas för förväntanseffekten.

Men Herlitz tycker ändå att fördelarna med dessa könsskillnader, vad nu dom skulle vara, är viktigare än att bry sig om att hon och andra förstärker fördomar om könen. För vilka är dessa fördelar? Tja hon anser att det gör det lättare för oss att acceptera oss som vi är, våra olikheter. Fast vänta nu, hur kan det blir lättare då dessa påstådda könsskillander förstärker indelningen i kön och spär på fördomar? Undrar om Agneta Herlitz är för rasbiologi? Varför inte? Jag menar då måste det väl blir lättare att acceptera olika personer baserat på deras hudfärg? Hm, inte säger ni? Well I be damned… Då kanske det är dumt att tänka på samma sätt gällande kön?

Eller vill kanske Agneta Herlitz säga åt kvinnor och män vad dom helt inte ska syssla med? Och vad dom ska syssla med? Vad annars är dessa resultat användbara för?

Sen har Agneta Herlitz, som också kallar sig feminist förövrigt, (särartsfeminist?) visst inte alls tänkt på att vi inte kan utgår ifrån dessa könsskillander genom att studera vuxna. Eftersom hjärnan formas efter hur vi använder den som sagt. Det är därför dom suddas ut ju yngre en person är. Vi kommer alltså fram till – normer och kultur. Det formar oss, även vår biologi. Tänk på det till nästa gång, Herlitz.

Annonser