Jag tänker direkt på den allt vanligare kulturrelativism bland framför allt vita, queera anti-rasistiska akademiska feminister i Sverige när jag läser en artikel på Bangs hemsida.

Här ses sådant som cupcakes, giftermål, bikini, pole-dancing och strippande som kvinnoförtryck medan burkhan och niqab hålls upp som en symbol för frihet. Ska vi titta på grundproblemet med detta tankesätt?

För det första handlar det som sagt om kulturrelativism, och en exotisering av muslimska kvinnor. Rasism alltså, som dessa anti-rasister motverka. Lyckat där, verkligen… Vidare handlar det också om en relativisering av patriarkala traditioner gömd bakom religion. Detsamma som vissa sysslar med när dom försvarar övergrepp på pojkar genom att kalla allt hat mot judar.

Alltså, ni kan inte ha kvar kakan och äta den. Ska ni kritiserar giftermål och hemmafruar som bakar cupcakes så ska ni inte gömma er bakom det fria valet och feminism för att försvara religiösa traditioner som är uppenbart könskonservativa och misogyna. För ni säger att ja men många muslimska kvinnor vill bära niqab! Jaha? Menar ni att inga kvinnor vill gifta sig eller vara hemmafruar och baka cupcakes? Ser ni, det går åt båda hållen detta.

Så snälla lägg ner och titta upp från era böcker och lämna era föreläsningar där ni verkar tävla om vem som är den bästa och största anti-rasistiska feministen och se hur era teorier inte fungerar som ni tror att dom gör ute i verkliga livet. Saker å ting är mycket mer komplicerad än den svartvita syn ni så ofta sysslar med som enbart bidrar till problemet för kvinnor som grupp.

Det försvar som sker av religiösa patriarkala traditioner är samma försvar som sker av det förtryck som HBTQ-personer blir utsatta för i religionens namn… Vilket också sker här i Sverige, bland oss feminister.

Annonser