”mansrörelsen”, som framför allt ”jämställdister” och anti-feminister talar om, men även fler feminister börjar att tala om för att ta upp olika mansfrågor. Som Hannah på One-Way Communication. Och Amanda Svalin.

Som det är idag när vi läser diverse ”jämställdist” bloggar och anti-feministiska sådana så är det enbart en grupp som det fokuseras på – vita heterosexuella cis män.

HBTQ pojkar, killar och män syns inte i deras debatter, dom är hel osynliggjorda. Pojkar, killar och män med annan etnicitet än svensk – samma sak där. Killar som mår dåligt för att dom förväntas vara macho? Nej dom ignoreras. Osv.

Jag är en av dom om då har börjat ta upp detta bland dom feminister som tycker det är bra att även allt fler feminister tar upp mansfrågor. Hittills har jag mest ignorerats eller fått skit för det.

Tänk om vi skulle göra samma sak gällande feminism? Varför gnälla så mycket på att feminism fokuserar så mycket på heterosexuella vita cis kvinnor? I konsekvensen namn så ska vi väl också tänka på detta, ni som vill ta upp även mansfrågor inom feminism? Annars tycker jag ni ska sluta beklaga er över att feminism har så länge fokuserat på en grupp kvinnor om ni inte ser något problem att den så kallade mansrörelsen nu gör samma sak, eller att allt fler feminister som tar upp mansfrågor inte talar så mycket om andra grupper med killar och män än dom mest privilegierade.

Och innan någon sätter igång med ”vadå får inte vi ta upp mansfrågor inom feminism!!!111one?” Jo, har jag sagt att ni inte får det? Läs det jag skriver.

Och någon som mig som INTE vill fokusera på dessa mansfrågor som enbart handlar om en enda grupp män – det är mitt val. Respektera det som jag respekterar ert val att fokusera på dessa mansfrågor.

Annonser