Tänkte jag skulle börja med nästa del i Fannys bloggutmaning – kärnfamiljen.

För mig representerar kärnfamiljen det könskonservativa, heteronormen och monogami. Mamma, pappa barn – den åh så hyllade familjelösningen på alla problem! Till och med så att konservativa och SD och KD ser det som en del av förfallet i samhället för att allt och alla inte lever i en kärnfamilj. Dom ser det som urfamiljen. Den som har lite kunskap om historien vet att kärnfamiljen är ett nytt påfund framför allt bland dom högre klasserna i samhället runt 1800-1900-talet.

Jag kommer från en familj som levde i kärnfamilj, och mina äldsta syskon lever i kärnfamilj. Medan jag och mina yngsta syskon inte gör det. Där är det antingen singelliv eller mer blandat som gäller.

Kärnfamiljen är precis som monogami något som jag inte har minsta intresse att leva efter. Jag vill leva med flera personer oavsett kön, där vi alla är tillsammans med varandra. Sen må vi få barn eller någon har barn sedan tidigare, men vi alla hjälps åt att ta hand om barnen. Inte mamma pappa barn där inte. Sådant levande har sedan jag var yngre alltid fått mig att rygga undan när andra undrat när jag ska hitta någon och bli tillsammans med och skaffa barn med. Jag har länge känt att det är fan inte jag på något sätt. Jag förstår helt enkelt det inte att ”låsa in” sig på det sättet. Som med tvåsamheten, jag förstår den bara inte.

Annonser