Jag fick ett svar på mitt förra inlägg Min förändring och sexpositiv feminism.

Maria skrev:

Jag blir väldigt fundersam inför det du skriver. Jag får en känsla av att du går från en ytterlighet till en annan. De som kallar sig ”sexpositiva” har väl alltid sagt att de tycker som de gör för kvinnornas skull? De säger – nu liksom tidigare – att de är för ”skademinimering”, för att förbättra för kvinnorna, och varför skulle de inte mena det? Men det är en annan sak vad som i praktiken faktiskt gynnar den som utnyttjas i prostitution. […]

Först vill jag bara säga att jag går inte från en ytterlighet till en annan. Jag har haft dessa åsikter hela tiden. Jag har bara hållit käften eftersom jag vet hur en kan bli utesluten från gruppen om en inte håller med. Jag vet också att många säger att nej det är inte sant, vi är öppna för olika åsikter. Men varför blir då personer som kommer ut med avvikande åsikter faktiskt förkastade i slutända? Eller i alla fall ignorerade.

Vad jag snackar om här är att samtidigt som jag är emot prostitution så har jag faktiskt andra tankar också om det. Jag tänker att om prostitution hade varit helt olagligt i detta land och vi inte hade sexköpslagen så hade jag ansett att det är viktigare att vi hjälper prostituerade kvinnor först och främst, än att bara slänga fram en lag och sen vips så anses prostituerade få ta hand om sig själv. Bravo samhället, men ni har totalt misslyckats i att hjälpa alla prostituerade. Och undertiden klappar vi varandra på axeln för en lag som ALDRIG hjälper den grupp vi skulle göra det bättre för. DET är ett stort jävla fail i mina ögon.

Nu har vi sexköpslagen vilket är en lag tycker behövs, men mycket mer behöver göras. Och det vet jag från egen erfarenhet att dom flesta av oss feminister är med på att göra, oavsett vilken feminism vi bekänner oss till. Jag börjar bara bli allt mer och mer besviken på feminism i Sverige som sviker prostituerade, där vita medelklass akademiska feminister är emot prostitution men själva inte lyssnar på alla dom kvinnor som prostituerar sig idag.

Sen ska vi tänka på detta med att dom få prostituerade som hörs mest är dom som har det bättre, alltså inte typ dom som går på gatan för att överleva. Eller dom som tvingas in i det. Men vi ska också tänka på att dom som talar mest om prostitution bland feminism idag också är dom som har det bäst.

Ser ni vad jag menar? Vi talar förbi varandra hela tiden. Och än så länge så ignoreras prostituerade precis om att vi feminister som är icke-akademiker från arbetarklassen ignoreras i feminism idag. Vi kommer inte komma någonstans så länge det fortsätter vara såhär.

Annonser