Läser en artikel av Jennie Tiderman om kvinnor i ständig skönhetstävling.

22-åriga Linda har precis laddat upp en ny profilbild på Facebook. Innan hon taggar sig själv i fotot granskar hon det en sista gång.

Läpparna är fuktiga och munnen är halvöppen. Ögonen är delvis slutna och mystiskt förföriska. Håret faller delvis i ansiktet och hennes kropp är halvnaken och lätt att nå. Hon har själv tagit fotot snett uppifrån med sin egen mobilkamera. I precis rätt vinkel för att åskådarens blick enkelt ska falla ner i urringningen

Det ser helt annorlunda ut när man tittar närmare på mäns profilbilder på Facebook. Män är inte substantiv, de är verb. Män utför något på bilderna. De är aktiva. Eller så ikläder de sig någon rolig utstyrsel. De kan enkelt förfula sig själva utan att förlora sin sociala position.

Det där beskriver mig faktiskt, inte det om urringat men resten. Jag vill se sexig och snygg ut på Facebook bilder. Varför det bara är sådana bilder jag lägger upp. Press? Ja, det känner jag hela tiden. Idag när jag var i en butik så såg jag tjejer som jag tyckte såg så bra ut, och genast kände jag mig ful, och avundsjuk på deras utseende. Tankar som skapar mer negativa tankar. Men jag lyckades skingra dom rätt så fort som tur är. Annars kan jag sitta och blir nedstämd över dom i timmar och även dagar.

Och såhär är det överallt, räcker med att gå in i klädbutiker så bli en matad med hur en borde se ut om en vill vara sexig och snygg. Populärkulturen är överfylld av utseendeideal och press på att tjejer och kvinnor ska ser ut på ett visst sätt för att vara populära och omtyckta, för att accepteras. Inte konstigt att det blir en ständig tävling i att se snyggast och sexigast ut, jag känner ofta av den. Som trans tjej och med tanke på mina tidigare erfarenheter så ger det mig en förståelse. Men tänk då på hur det är att födas in i denna ständiga objektifiering och press och hets riktat mot ens utseende. Vilket jag inte gjorde.

Annonser