Då har det för mig personligen gått för långt. Som när jag tidigt i natt hade en Twitter debatt med Hannah på One-Way Communication. Då blev det precis så. Jag blev arg, pga av olika orsaker som jag inte tänker på in på. Men den där ilskan inom mig som jag använder mot patriarkatet, mot olika sorters förtryck och orättvisor används mot någon jag verkligen gillar, då skäms jag. Då blir jag arg på mig själv. En kan väl säga att det är inte samma ilska som jag använder mot patriarkatet, för vi alla blir arg på personer vi tycker om och älskar. Men det är en del av den ilskan, den elden som brinner så starkt.

Jag blir inte arg på personer jag inte känner (jo jag kan blir arg men det är annan ilska), men någon jag tycker så mycket om som Hannah, blir jag arg på. Men jag vill inte, för efteråt så känner jag mig så tom och ledsen på mig själv. Och så trött, så mentalt trött.

Det är en sak om en har en hetsig och rolig debatt, det kan jag gillar, framför allt med personer jag tycker om. Men en helt annan då en faktiskt blandar in riktiga negativa känslor. Då har det för mig gått för långt. Mitt problem är då att jag har så jävla svårt att ta ett steg tillbaka. Min ilska blir så stark. Jag blir elak och sårar. Fan vad jag skäms för detta. Men mest av allt vill jag bara sitta och kramas med personen och säga förlåt.

Så förlåt igen, Hannah. För att jag blev sådär.

Annonser