Hannah på One-way Communication skriver om Att lyssna och försöka förstå angående feminister och ”jämställdister”.

Det är dags att komma vidare. Det är dags att vi avslutar det krig som eskalerat från ett könskrig till ett krig angående vilket perspektiv som är mest “sant”, eller vem det är mest synd om. Det finns ingen som helst motsättning kring att bearbeta kvinno- och mansfrågor parallellt. Det är faktiskt absolut nödvändigt att vi slår ihop dessa perspektiv och ser på helheten. Vi behöver inte mer debatt, mer situationer där åskådarna ska välja sida. Vi behöver arbeta tillsammans, trots eller kanske på grund av olika perspektiv.

Men ett ”könskrig” är precis någon som anti-feminister vill, hela tiden. Vidare så handlar feminism för mig inte om att fokusera lika mycket på kvinnors och mäns perspektiv, utan på kvinnors. Feminism handlar inte om att män ska uppnå ekonomisk, social och politisk jämställdhet med kvinnan, utan tvärtom. En minsta gemensamma nämnare: Att kvinnan i dagens samhälle är underordnad och underordnas män socialt, politiskt och ekonomisk i världen och samhället och att detta ska ändras. Om männen var underordnade och förtryckt så skulle det inte handla om kvinnan ska uppnå ekonomisk, social och politisk jämställdhet med män eftersom dom skulle vara på samma nivå eller lägre. Själva ”uppnå med” skulle förlora sin mening. Så hur tänker egentligen dom som anser att män är på samma nivå som kvinnor?

Män underordnas inte kvinnan, det finns inget strukturellt förtryck av män enbart för att dom är män. Vi kan titta globalt och se till länder som Kina, Indien, Iran, Afghanistan, Saudiarabien etc – är det män som förtrycks och underordnas där?

Att däremot pojkar, killar och män drabbas av könsnormer och förväntningar från omgivningen är en annan sak, detta är något att prata om och göra något åt så vi kan skapa förändring. Precis som ROKS gör med Machofabriken. Men det är inte samma sak som förtryck. För mig är det dock samma sak som att säga att heterosexuella, vita och cis personer är förtryckta enbart för att dom är heterosexuella, vita och cis personer. Men gällande kön så snarare relativiseras förtryck och det påstås att män minsann förtrycks dom också och ni som inte anser det tycker att mäns perspektiv inte är värt lika mycket!

Hela samhället anser att mäns perspektiv är värt mer än kvinnors. I mitt tycke är dessa påståenden ett tecken på en verklighetsfrånvänd syn på förtryck, vi lever i en patriarkal värld. Inte en värld där kvinnor och män drabbas lika mycket.

Föresten, brukar ni som resonerar såhär säga åt anti-rasister, HBTQ-aktivister och transaktivister att dom minsann ska lugna ner sig och lyssna lika mycket på dom privilegierade grupperna för annars så tycker dom att dom privilegierade gruppernas perspektiv inte betyder något? Men vänta, vi ska inte tala om privilegier gällande kön för alla har ju det exakt lika, vi kanske ska börja låtsas att det är så så gällande etnicitet, sexualitet och könsidentitet så kan vi relativisera hela vägen… Lycka till att bekämpa förtryck och diskriminering sen eftersom ni osynliggör just förtryck och diskriminering i era ”alla har det lika och vi ska hjälpa alla” -tankegångar. Det individualistiska perspektivet är vad det här kan kallas. Det funkar bra när en talar om just individer men en blir blind för strukturer.

Annonser