Det är precis vad jag tänker när jag såg denna artikel om Karl Ove Knausgård.

Det är så ofta det där att just en mans syn på livet ses som all”män”giltigt, som något ”män”skligt. Något vi alla ska kunna igen oss i, fascineras av, för att sedan hylla dessa män. Spelar fan ingen roll om det är Knausgård, Strindberg, De Sade – oavsett deras syn på kvinnor, feminism, ja fan allt – så framhålls det som något alla måste ta del i. Bara före det är en del av kulturen, av ”män”iskan livsbetraktelser.

Men inte om du är kvinna, då är det kvinnors liv du berättar om. Då blir det inte riktigt lika intressant att läsa om, inte riktiga lika stora fina hyllande ord används om ditt verk. Men det är för att du är kvinna, du är den andra, ditt liv är kvinnors liv. Inte mäns. Mäns liv är kvinnor och mäns liv. Typiskt mannen som norm där det manliga perspektivet är det ”män”skliga perspektivet. Sen undrar dom varför någon som jag anser att det är så viktigt att fokusera på kvinnors perspektiv inom feminism… För att motverka något sådant här såklart! Motverkar resten av kulturen och samhället som har det manliga perspektivet som norm.

Annonser