Varför jag har blivit så personlig på denna blogg är faktiskt för att jag en dag för lite över två månader sedan sa till mig själv att nej, nu får det vara nog! Jag var så innerligt trött på att inte kunna få vara mig själv på nätet. Bland medfeminister.

För det kunde jag inte. Jag skämdes över olika saker, allt som jag tagit upp i detta inlägg. Och även andra saker. Jag kände så ofta att jag behövde passa in i en mall på hur jag skulle vara. Som att jag fick inte älska analsex, jag måste hata det. Ja fick inte ha motsägelsefulla sexfantasier, bara ”perfekta” sådana. Osv.

Så jag började skriva om saker jag älskar, gillar och gör. Som kan ses som motsägelsefullt för mig som feminist, och ännu mer som radikalfeminist. Eftersom att vara en radikalfeminist följer med en stark förväntan på hur en ska vara. En ska inte vara bara en person med olika erfarenheter, en ska vara ”The Feminist”. Typ.

Nu känns saker å ting mycket bättre, jag kan äntligen börja vara mig själv mer. Och ändå vara medveten  om vad jag gör, därför jag brukar analysera saker jag gör och sedan skriva ner mina tankar.

Annonser