För bra satir ska inte kunna kännas igen som satir. Brukar det sägas. En person kan säga: ”personer med annan etnicitet än svenskar ska skickar ut ur landet!”, eller ”kvinnor ska stanna i köket!”, eller ”transsexuella är äckliga freaks!”. Och kan ursäkta allt med det magiska ordet ”satir”. I slutändan skiljer sig bara en sak – hen bakom. Att hen faktiskt själv inte har dessa åsikter alltså. Men vi vet ju att även om poängen med ett budskap är att vara något positivt så blir inte detta alltid fallet. Så varför ska satir vara ett frikort att säga vad som helst?

En person kan alltså säga något misogynt, rasistiskt och HBTQ-fobiskt och utan problem komma undan det tack vare satir. Hur bra på en skala är då satir, egentligen? Det är alltså lät att lura oss feminister, anti-rasister och HBTQ-aktivister genom att hävda att något föraktfullt och fobiskt är satir så vips kommer hen undan. Smart, verkligen… Inte.

Nej för mig failar satir så ofta. Som Facebook gruppen ”Kränkta Vita Män”, den kan väl pga av namnet vara mer uppenbar satir. Men tyvärr så finns det många som tycker så. Den där satiren blir alltså bara ytterligare en påminnelse som skiten i vardagen. varför jag inte finner den rolig.

Satir eller inte, humor hjälper faktiskt till att förstärka fördomar. Vilket jag önskar alla ni feminstiska, anti-rasistiska och HBTQ- medvetna där ute borde tänka på.

Annonser