Det här med att förlora ett par följare på bloglovin precis efter att jag publicerade mitt inlägg som handlade om att jag älskade analsex… What’s up with that?

Precis som jag tog upp så finns det dom som direkt dömer en om en berättar något sådant. En ska vara helt perfekt som radikalfeminist, en får inte ha något en gör eller älskar eller vad fan som helst som är motsägelsefullt. På något sätt. En ska vara 50 gånger mer feminist är Andrea Dworkin. Annars jävlar.

Alltså vad fan, vem av oss är perfekt? Du kommer inte hitta en enda feminist, eller radikalfeminist för den delen, som inte har flera saker dom gör och älskar som är totalt motsägelsefulla. Ingen. Så innan du dömer mig, titta dig själv i spegeln och sluta döm andra bara för att du själv har saker du känner skam för, som du dömer dig själv för. För även om du känner att när du dömer andra feminister så känns det kanske lite bättre, du har då för tillfället lyckats att trycka ner dina egna skamkänslor lite, grattis! Men hur långt kommer en med detta tankesätt? Vi lever redan i en patriarkal värld som behandlar oss som skit, vi behöver inte vända oss mot varandra och döma varan på detta sätt, vi behöver förstå varandra och peppa varandra. Och ska en någonsin kunna förändras och sluta känna skamkänslor så funka det inte med att döma den som gör det, du gör bara att hen mår sämre. Så snälla tänk till.

Jag har hamnat, och hamnar än idag, i detta tankesätt, det är lätt att göra det när jag blir så förbaskat frustrerad över medfeminister som gör saker som känns så jobbigt motsägelsefulla. Delvis just för att jag får skamkänslor av saker jag själv gör. Men det är bättre att försöka förstå, starta en dialog och fråga varför. För jag tycker vi behöver diskussioner mellan oss feminister om sådant här. Det är ett av flera sätt som vi kan förändras själva på. Men det går liksom inte om en direkt dömer och vänder personen ryggen.

Annonser