Jag började tänka mer på detta när ett par kommentarer kom till mitt förra inlägg.

Ett från Alex:

Menar du verkligen att man normaliserar en företeelse även när man gör narr av den? Hur blir det något annat än motsägelsefullt? Jag hoppas verkligen att jag missförstod dig, annars har vi fundamentalt olika inställning till vad humor kan användas till.

Och ett från Intersektionellsolidaritet:

Att ”kvinnor ska stå vid spisen” kan ju betyda att man ironiserar över sexister och den åsikten. Jag gillar den typen av humor personligen, dock gör sig sådan humor inte bra på exempelvis facebook då ingen hör tonen eller ser ansiktsuttrycket som ger extra information.

Jag skrev svar i kommentarsfältet men skriver det här istället då jag tycker det förtjänar ett eget inlägg.

Som svar till det första. Ja, jag tycker att en faktisk hjälper till att normalisera när en drar skämt vars poäng är att den ska frambringa skratt och igenkänning baserat på vanliga misogyna -”kvinnor ska stå i köket” eller ”go to the kitchen and make me a sandwich, bitch”- ”skämt”. Vad vore annars poängen bakom dessa skämt som ska anspela dom dom gamla vanliga misogyna sådana? Dom anspelar på fördomar, korrekt?

Det skämt jag tog upp i mitt förra inlägg som drogs på Facebook ”(i detta fall var det 3 tjejer som sjöng och skämtet var: kvinnor i kök när dom är som bäst)” skulle förlora sin poäng om det inte existerade misogyna ”skämt” till att börja med. En ska alltså känna igen det misogyna och därefter förväntas tycka att det var roligt.

Det är ganska så vanligt, enligt min erfarenhet, att höra sådana här skämt från dom flesta medfeminister jag umgås med. Ofta tycker jag att en går över gränsen (en gräns då jag sätter igång att reagera så att jag kritiserar, annars kanske jag mer inte säger något) och säger inget som signalerar mer än vad någon random pucko säger till en i stil med: ”gå till köket och gör mig en macka, kvinna!” -och visar alltså att misogyni anser hen vara superroligt, delvis att sparka neråt är skitkul för någon som drar dessa. Precis som puckon som tycker rasistiska och HBTQ-fobiska ”skämt” är superroliga.

När jag då ifrågasätter, vilket jag gör allt oftare nuförtiden, så säger många som kommentaren jag fick ovan. Det är ju ironi, och kroppsspråket är viktigt att tänka på. Jag förstår att det kan bara ironiskt menat och att kroppsspråk kan hjälpa att förstärka detta. Jag förstår även att en inte menar det minsta illa och förväntar sig inte att någon ska ta illa upp.Men tänk på att just ironi är en av dom mesta använda ursäkterna för dom misogyna ”skämt” jag visat exempel på. När jag ser killar och män skriva sådant, och säga det till mig irl, så säger alla att dom bara skämtar, det var ironiskt menat! Lovar! Dom menade inte heller något illa och tycker egentligen inte så, säger dom

Så en ska tänka på att samma anledning en själv ger, är precis vad dessa personer ger som drar misogyna ”skämt”. Om ni då annars ifrågasätter dom och säger: att kalla något humor, ursäktar det inte – detta gäller även era egna skämt. För vad är skillnaden mellan dessa, till exempel killarna och männen jag nämnde, och er själva? Jo ni kallar er feminister. Att vara medveten om ett förtyck och fördomar ger en inte mer rätt att dra skämt på bekostnad av dom som drabbas av förtrycket och fördomarna. Istället tycker jag att en än mer faktiskt borde tänka efter hur en själv riskerar att bidra till problemen. Som att med humor förstärka fördomar.

Och tänk gärna på att det finns dom av oss som reagerar negativt. Blir inte arga då och kalla oss ”humorlösa” eller ”överkänsliga” , för en visar bara att en inte vill tänka på det en precis sa, vad det kan innebära för personer som oss. Som att vi påminns om allt misogynt skit i samhället, vilket vi redan blir utsatta för resten av tiden. För en ska väl kunna få en liten paus från skiten när en umgås med andra feminister? Eller är det för mycket begärt?

Annonser