Har tänkt på att skriva något om det här med att känna press som transsexuell gällande ens kropp, hur en förväntas se ut. Så läste jag på Zettermarks blogg som skrev en intressant text igår: Zätas bröst-funderingar, del I. Jag skrev en kommentar men tänkte skriva lite mer om att tänka på det här med press relaterat till utseende.

Jag känner press, rätt ofta faktiskt. Varje gång jag tittar mig i spegel, ser bilder på andra kvinnor som reklam eller modemagasin (nej jag köper inte sådana men jag ser dom, som när jag handlar i butik) eller ser filmer eller, ja, vad som helst – så känner jag press och hur mina negativa kroppssyn förstärks, sällan jag känner att jag ser bra ut. Jag tänker att jag vill ha lite mer fett där, mindre fett här, min kroppsforms skulle se annorlunda ut, mitt ansikte, varje eviga dag tänker jag såhär, året runt. Ibland vill jag inte ens se mig i spegeln. ”Kroppshat”, kanske det kan kallas. Även om jag inte känner rent hat så känner jag mig missnöjd, ofta.

Så känner jag då också press på mina brösts storlek, att ju större desto mer ”kvinna” och lättare att passera – är synen och normen faktiskt. Och ”större” är såklart inom en gräns. För då ser det ”naturligt” ut, som det där med att genomgå bröstförstoring för att få brösten att se naturliga ut, vilket låter väldigt baklänges. Jag har funderat på detta med bröstförstoring då det är något som kan (det beror på olika saker) erbjudas av transvården, jag tänker inte ljuga och säga att jag aldrig tänkt på det. Men jag vill inte genomgå en bröstförstoring, pga olika orsaker.

Några av orsakerna är ett jag är så trött på att det ska spela så stor roll vilkens storlek ens bröst är, ”stora”, ”små”, ”mellan”. Men det gör det, hela tiden. En annan är Sexualiseringen av kvinnans bröst som är så stark i vårt samhälle, så extrem. Många är dom kvinnor män försvarar den. Och vi blir hela tiden påminda om denna sexualisering av populärkulturen och media, av alla andra som säger att dom gillar ju bröst som [sätt in storlek här]. Det anses visst vara viktigt att påpeka detta. Men problemet är att fokus fortsätts läggas på brösten, varför ska det spela roll? Det är som med utseendefixering och objektifiering, vi kommer aldrig kunna lämna dessa så länge vi lägger sådan fokus på kvinnors utseende, oavsett hur en än ser ut och oavsett hur välmenande en är så bidrar det till problemet.

Det finns en så stark symbolik kopplat till brösten. Dom anses representera ”kvinnlighet”. Så precis som Zettermark tar upp så kan det hjälpa många transsexuella kvinnor att kunna passera. Än mer om en har en kropp som inte passar in i typiskt ”kvinnokropp”, som det kallas. Delvis höfter, midja, bröst, axlar och ansikte. Så hjälper det att då lägga mer fokus på sådant som brösten. Det kan vara svårare att påverka annat då det har mycket med benstruktur att göra. Ja, fettomfördelningen (som kommer av hormonbehandling) kan göra en del, men inte allt. Inte konstigt då att så många transsexuella kvinnor genomgår bröstförstoring, för det blir en förstärkning av det kön en vill passera som.

Förr dömde jag dom kvinnor som ville genomgå en bröstförstoring. Jag fattade inte varför, jag försökte knappt förstå heller faktiskt. Jag tyckte det bara var korkad, och att om en genomgår en så gör en det för andra för annars så skulle det vara som att en föddes med tanken i huvudet att en vill ha större bröst. Idag så tänker jag annorlunda, jag tänker fortfarande att vi såklart påverkas och styrs av strukturer och normer. Att en genomgår en bröstförstoring för en är inte nöjd med sina bröst, och varför är en inte det, frågar jag mig själv ännu. Men jag dömer inte längre. Kanske för att jag började förstå dom kvinnor som tänker så när jag nu själv genomgår min transition, med alla dom tankar jag självt haft om mina egna bröst.

Annonser