Ibland när jag diskuterar med andra, andra feminister som icke-feminister och även anti-feminister, och det handlar om objektifieringen av kvinnan i samhället och kulturen så finns det gärna flera som försöker få det till att män objektifieras också. Då menas det inte typ underklädesreklam för män, utan att det skulle finnas en slags ”prestations-objektifiering” av män. Jag undrar då alltid samma sak – har dom som påstår detta ens tänkt efter vad objektifiering är? Ska vi ta två exempel:

En kvinna som också är en modell, hon har inte mycket mer än gymnasieutbildning och hon börjar redan när hon är 16 år att få jobb som modell, kanske en dag kan hon blir en ”supermodell” och tjäna en hel del.

Sen har vi en man som har både gymnasieutbildning och högskoleutbildning, ta valfri utbildning som leder till välbetalt jobb. Han börjar jobba och får flera löneförhöjningar och högre position inom företaget (eller var han nu är), beroende på jobb kan han tjäna mycket i månaden.

Tänk hur länge hon kan jobba med det hon vill och hur länge han kan det. När slutar hon vara ”aktuell” för modebranschen? 25? 30? 35-40? Extremt få modeller kan fortsätta mycket högre, dom få är just supermodeller som har tillräckligt med kontakter, men även då så är det osäkert. Några få kanske blir mer kända och är med i ett par filmer eller rent av får en egen modeshow. Han? Ja inte blir han av med jobbet vid 35 års ålder i alla fall utan kan fortsätta i mycket högre ålder och rent av få en hög position inom företaget, sen har vi pension på detta också.

Varför jag tar upp dessa exempel är för att modellen är just den som tjänar pengar på att vara objektet. Han blir inte ett objekt, det är inte något som han tjänar pengar på eller som hjälper honom i hans karriär på något sätt, utan ett subjekt med en framtid som hon inte har. Hon kanske kan börja jobba sen men måste då utbilda sig vid högre ålder. För dom som undrar om jag tänkt på att det finns män som är modeller så ja dom finns, men dom är få jämfört med kvinnor som är modeller.

Det existerar inte en objektifiering av mannen i samhället, även om det finns dom som gärna vill försöka framställa mannen så, jag vet inte varför, så ser det inte ut så. Därför går det inte att jämföra denna så kallade ”prestations-objektifiering” med objektifieringen av kvinnan som sker hela tiden överallt i samhällets alla plan och kultur, som sker globalt. För det är inte en objektifiering. Att ses för vad en gör, för vad en utbildar sig till, för vad en kan – är inte att vara ett objekt, det är att vara ett subjekt.

Annonser