Jag har tänkt på det här med att klä sig väldigt könsnormativt, samt hur en använder smink och generellt för sig. Då som transsexuell kvinna, även om det kanske kan sägas vara något även cis kvinnor och män kan göra.

Såg en kommentar en gång för flera månader sedan på Jezebel i en artikel som handlade om transsexuella. En som skrev om en vän, som var trans tjej, båda gick samtidigt på en utbildning med flera andra kvinnor. Det fanns ingen som klädde sig så könsnormativt feminint som hennes vän, som sminkade sig mer än någon annan i klassen och förde sig (delvis hur en går, sitter, talar, etc) också mer stereotypiskt. Detta var innan hon påbörjade sin hormonbehandlingen och hela könskorrigeringen.

Efter något år med hormonbehandlingen så började hon att klä sig mindre könsnormativt, mindre smink och ja det började förändras. Hen i kommentarerna berättade att vännen hade sagt att eftersom hon nu passerade som kvinna så blev det mindre viktigt för henne att försöka hävda sig, att säga att hallå jag är kvinna!

Vilket jag känner lite igen. Även om jag inte har varken klätt mig eller sminkat mig så väldigt könsnormativt så har det funnits, i början, en önskan om att göra det. Just för att visa mer vem jag är. Inom transvården har dom berättat att detta kunde jämföras med hur många i tonåren söker en identitet när dom testar sig fram i hur dom klär sig, exempelvis. Fast jag ser inte det som jämförbart, beroende på hur en menar förstås. En söker ju inte en identitet som transsexuell eftersom en redan identifierar sig som ett visst kön. Däremot så kan det stereotypiska i hur en klär sig och för sig bli som ett sätt att signalera vilket kön en identifierar sig som. Och detta för en hel del blir mindre viktigt när en passerar som det kön en identifierar sig som eftersom en inte längre behöver bevisa något, så att säga.

Annonser