Är precis vad jag har undrat ett tag nu. Från förr ha varit något som det debatterats rätt mycket bland oss feminister så verkar det snarare under senare år ha blivit något som det knappt talas om, kanske någon enstaka blogg skriver om det, men det är också allt.

Under 80-90-talet och även början av 2000-talet så var kritik mot porr vanligt inom feminism, många var även emot porr. Idag så ser det annorlunda ut enligt min erfarenhet, fler är antingen neutrala till porr eller positiva. En del av kritiken finns kvar, men mycket av det har förvandlats till ”äh, vi kan inte göra något ändå, det finns så extremt mycket porr och det är så vanligt” -axelryckning åt porr. Ja, det har blivit väldigt vanligt, och det ser jag som en av flera anledningar till att debatten har avtagit och det är fler idag som inte är så kritiska eller inte kritiska alls, eller positiva till porr.

Porren normaliseras, när något blir så vanligt, så ”normalt”, så är det färre som reagerar för det blir en del av vardagen. Detta gäller inte bara porren utan även debatten om musik har gått igenom något liknande inom feminism där kritiken idag mot misogyni inom musik har nästan helt dött ut, på samma gång har det misogyna ökat. Men eftersom det har blivit så vanligt så är det färre som reagerar därefter. Inget konstigt kanske någon tänker, men dock en sorgligt påminnelse om hur när något normaliseras så är det färre inom feminism som orkar kritisera och ta ställning mot, istället handlar det om att inte orka bry sig längre. Kritik mot kvinnoförnedring och den generella chauvinism inom porr, och även musik som sagt, ses idag tillhöra dom ”små frågorna”. Tänk då att porr sågs som en stor ”fråga” inom feminism förr. Det visar hur snabbt det ändå har gått.

Aktivism mot porr idag anses vara nästan otänkbart, som att protestera mot porrbutiker, även inom feminism. Det ses som något tillhörande förgångna tider, även fast annan aktivism finns så är det få som vill ta ställning mot porr. Detta har såklart inte bara med normaliseringen att göra utan den så vanliga attityd mot dom av oss som är kritiska mot porr och även emot. Jag tänker då på när en blir kallad för ”sexmoralist”, ”sexnegativ” och ”pryd”. En kan väl säga att dom som använder dessa debattknep för att tysta meningsmotståndare har mer eller mindre lyckats i att just tysta alla som säger ifrån mot porr. För ingen vill bli sedd som ”sexmoralist”, eller ”sexnegativ”. Vad nu det egentligen betyder. Dom som anklagar andra för detta har själva en egen sexmoral, samt att kalla någon ”sexnegativ” säger mycket om den som använder denna term, att dom tänker porr = sex. Vilket är ett sådant feltänk att jag inte förstår hur dom kan komma undan med det år efter år.

Så vad kommer hända? Jag vet inte, men ser vi till dom senaste 7-8 åren så kan vi få en aning om att det inte ser ljust ut i alla fall. Porrmotståndet ser ut att tyna bort allt mer, medan porren ökar och konsumtionen av det, även bland feminister.

Annonser