När en pratar om problemet med att reduceras till sexobjekt, till den sexualisering som sker av kvinnokroppen hela tiden i samhället. Och allt som driver på detta – media, reklam, filmer, Tv-serier, musik, litteratur, magasin, porr, etc – så är det extremt mycket. Flickor, tjejer och kvinnor blir matade med detta hela dagarna, det tar inte slut. En blir påmind om det hela tiden på ett eller annat sätt.

Ja när en har en diskussion om detta, analyserar och problematiserar det, så ska det ofta komma in en eller flera person som genast börjar skrika att en sysslar med ”sexmoralism”, eller på något sätt att det en gör skulle vara jämförbart med religioners syn på kvinnors sexualitet, enligt dessa… Eh va?

Dom försvarar sig när en ifrågasätter deras resonemang med att vi ”inskränker” kvinnors sexualitet. Alltså, backa nu, den objektifiering och sexualisering som sker av kvinnokroppen i samhället är vad som inskränker (minst sagt) kvinnor. Dessa personer blandar ihop sexualitet med att sexualiseras. Hur ska kvinnors sexualitet kunna bli fri när vi har så extremt mycket som hela tiden begränsar, pressar, stressar, dömer och bestraffar kvinnor för att ens ha en sexualitet och visa den?

Jag tycker att detta resonemang är ett steg tillbaka. Den begränsar kvinnors sexualitet till att fungera efter allt det som objektifierar och sexualiserar kvinnors kroppar istället för att kunna motverka detta och bli från från press och hets, från dömande och bestraffning. Det är att anpassa sig till problemet istället för att motverka det.

Jag vill inte anpassa mig till rådande patriarkala strukturer genom att spela på dess villkor, jag vill bli fri från dom.

Annonser