Läste denna artikel av Sady DoyleTiger Beatdown för ett par dagar sedan. Den handlar först och främst om TV-serien Mad Men och dess misogyna och rasistiska manliga karaktärer, samt tar upp några serier till. Hur serier som har mycket av vad Doyle kallar retrosexism är väldigt populära; ”allt var bättre för när kvinnor var kvinnor och män är män” -kan sägas att det handlar om. Könskonservatism alltså. När jag läste artikeln så började jag tänka på saker som jag själv har skrivit om förut, det här med att det finns en acceptans och tolerans för misogyni, för chauvinistiska män som tas upp i artikeln.

Doyle med sin pojkvän uppvisar själv denna tolerans när det handlar om en karaktär som anses vara en av dom bästa i showen, Roger Sterling, som är misogyn och rasistisk. Hans 20 mest sexistiska uttalanden har till och med rankats som ”greatest, most wonderfully reprehensible sexist moments” på en ranking sida och Doyle tar upp en typisk artikel om hur Roger är ”vad alla kvinnor vill ha” inte förvånande skriven av en man som tror precis att såhär ”är det”. Men trots att Roger Sterling är så chauvinistisk och rasistisk så gillar Sady Doyle och hennes pojkvän honom och hans ”sassy one-liners”. Fast dom är feminister själva och väl medvetna om vilken misogyn och rasistisk rövhatt han är. För mig visar det just på den så höga tolerans som finns för kvinnohat och förakt, annat anses överskugga det.

Doyle tar upp anledningar som gör att folk dras till serien:

[…]To keep us watching, the shows have to give us something about these worlds that we enjoy. Beautiful costumes, maybe. Or sassy one-liners. Or sexy characters.

Or maybe, just maybe, a chance to see people do misogynist, racist things without facing consequences. […]

Jag tror det tror det är både och, tillsammans med den som jag skrivit tidigare om ”bättre förr” -tanken.

Hon skriver:

In a show where everyone is a bigot, you end up liking some of the bigots. A smart show will use this against you; I’m of the opinion that Mad Men is a very smart show, luring you in with its beautiful surfaces and pretty people, then making you scream when you see the horror they take for granted.

Tala för dig själv, en person som Roger skulle jag inte gilla alls, avsky däremot, oavsett ”sassy one-liners”. För mig överskuggar det misogyna och rasistiska allt. Och apropå att serien är smart så tänker jag att den skulle se till att personer inte gillar dom mest misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska karaktärerna i showen. För hur många tänker egentligen på den kritiska biten (det skulle då finnas en gömd kritik/problematiserande av det misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska) som Doyle anser finns gömt i showen?

Doyle tar upp det här med att många tänker att vi har det så extremt mycket bättre än jämfört med 60-talet, så folk kan luta sig tillbaka och njuta av denna serie väl medvetna om detta. Men världen är inte helt plötsligt jämställd, misogyni, rasism och HBTQ-fobi är en del av vardagen för personer som utsätts för det, könskonservatism är en del av vardagen med heteronormen:

Entertainment about retro bigotry is often billed as the closest thing to actually being there. But in fact, the closest thing to actually being there is actually being here. And if we take a look around, instead of congratulating ourselves on how far we’ve come, what we see is not so pretty.

Ja, vill en se det misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska så räcker det med att kolla in ens vardag.

Annonser