För ett tag sedan läste jag en intressant artikel på Ms magazine. Den handlar om feministiska föräldrar oh deras barn i USA, hur svårt det kan vara att kunna motverka könsnormer och det könande som sker varje dag hela tiden året runt på många olika sätt. Svårt att kunna motverka den påverkan som samhället har mot barnen även om du är en en feminist och förälder som försöker göra ditt bästa för att se till att motverka så mycket som möjligt och se till att barnet inte könas hela tiden utan kan få växa upp utan att känna sig pressad, stressad och dömd av omgivningens könsbesatthet. Men också att det kan vara väldigt ensamt, vilket det också är. Sen har vi aspekten med diverse grupper som påstår sig ha vetenskapen på sin sida gällande könsnormer och slänger fram diverse studier baserat på evolutionspsykologi. Så det handlar om könskonservatism och biologism.

Som jag varit inne på förut så handlar det inte bara om att många feministiska föräldrar får skit från omvärlden för att dom inte tvingar sina barn in i könsnormer utan även bland feminister så finns det problem. Grupptryck som vi vet, påverkar. Att vara feminist är inte detsamma som att vara totalt opåverkad av samhällets tryck gällande kön. Även om många samtidigt säger sig inte döma för att andra inte passar sig in i könsnormerna så är det mer sällan att samma personer själva vill ta steget mot en förändring.. Det får någon annan göra… Ja många kan samtidigt bryta mot könsnormerna på olika sätt, och följa andra på samma gång. Och många är snabba att försvara sitt val att följa den ena könsnormen efter den andra med ”det är ett fritt val”. Ja fritt val ska det handla om, men det är svårt att se det fria valet när så mycket vi gör är så könat. Om något bekräftas det hur djupt könsnormerna sitter och hur en påverkas och styrs.

Annonser