När jag nu tänkt efter några dagar, och läst lite mer, och fått reda mer om veckorevyns egna attityd mot utseende ideal och ätstörningar så måste jag säga att jag är lite mer dubbel till temat och veckorevyn. Dom gör visst saker som andra liknande magasin inte gör. Alltså att dom i alla fall försöker ha en medvetenhet om utseendeideal och ätstörningar, där många andra magasin antingen skiter i det eller har något enstaka nummer där dom säger att dom bryr sig.

Jag tycker fortfarande att dom på samma gång hjälper till att förstärka synen på kvinna att hon förväntas se sig som sin kropp mer än något annat, och att hon värderas och döms efter hur hon ser ut. Jag tänker också att ja dom försöker i alla fall, bättre än inget? Jag vet inte, då jag är trött ibland på attityden att en ska nöja sig med att det är bättre än inget. Men så menar jag inte heller, faktum är att jag inte vet exakt hur jag känner då jag är dela i det, jag ser det negativa och det positiva. Sen tycker jag att reaktionerna varit mycket mer negativa än positiva i media och över allt också, det gör mig ledsen, det är som att det aldrig räcker, det ses alltid som fel oavsett vad som görs. Och jag har själv bidragit till dom negativa reaktionerna, så jag är skyldig också.

Men jag vet att det är lite mer komplext än så än bara vara negativ eller positiv, men det är just det, det komplexa är varför jag tycker och känner såhär.

Annonser