I Första inlägget så skrev jag mera generellt om musiken i samhället och branschen, oavsett om det är musik som spelas privat bland folk eller på dansgolven eller konserter eller i radio, och hur vanlig misogyny, kvinnoförnedring och könskonservatism är och hur normaliserad den är i mainstream musikens olika musik genrer. Där vissa genrer uppvisar mycket tydligare just kvinnoförakt och machoideal. I detta inlägg så tänker jag skriva om dom anledningar som en kan få läsa och höra om, och om det bemötande och bortförklaringar som en själv kan få höra när en kritiserar kvinnoföraktet, kvinnoförnerdringen och föraktet mot HBTQ personer och machoidealet inom olika musikgenrer. Samt även ta upp än mer hur allt detta hjälper till att förstärka och normalisera kvinnoförtryckt i samhället.

En person som kritiserar just musiken eller en sorts musikgenre kan få ord som ”pryd”, ”överkänslig” eller ”humorlös” och liknande förminskande ord. Eller så kan den/dom som försvarar musiken/artisten slänga till med sådant som: ”det är bara humor!”, ”har du ingen självdistans!”, eller så kan dom säga att låten: ”bara är ironisk/satirisk”.
Eller så blir hen blir anklagad för att ”överanalysera”, eller att hen får höra att ”det är bara musik, det betyder inget! Lugna ner dig!” och ”varför måste du vara så politisk korrekt!” eller så får hen höra något i stil med ”men det mesta inom musk är såhär, det tillhör musikstilen, det är inget att göra något åt!”. Jo det går att göra något åt det om en faktiskt vill. Eller så när en diskuterar en viss genre av musik kan dom komma med: ”men annan/alla musik är såhär!” bara för att det finns problem inom andra genrer utesluter inte problemet inom genren som en diskuterar och det går alldeles utmärkt att kritisera mer än en sak i taget!

Andra resonemang som en kan få höra och läsa om är att den som lyssnar på musiken ”gör om” texterna, ungefär som när ett ord tas tillbaka och dom tänker att det föraktfulla och nedvärderande inte berör dom eller att dom har tagigt tillbaka ord så för dom kanske det betyder något helt annat och att dom då ser låten/musikgenren som något personligt. Eller att det som dom gillar är musiken, texten struntar dom i, och/eller att dom gillar känslan i musiken och igen struntar i texten.
En annan anledning kan också vara sådant dom kanske säger att dom inte ser sig tillhöra den grupp som föraktet sprids mot när dom just lyssnar på musiken. Eller så kanske dom säger sådant som: ”vill vara sig själva och orkar inte vara feministisk/progressiv hela tiden” eller: ”orkar inte vara så politiskkorrekt hela tiden” och: ”orkar inte kritisera/analysera hela tiden” etc.

Eller så kanske någon säger: ”men musiken/låten stör inte mig och jag skiter i vad som sägs!” eller: ”ja men får jag/vi inte lyssna på musiken/låten eller!?” Det första är rätt så vanligt, även bland dom mer progressiva, men oavsett vilket så blir det ändå ett tyst accepterande av kvinnoföraket precis som dom anledningar som jag skrivit ovan. Och jo ni får lyssna så mycket ni vill, precis som att jag och andra får kritisera om vi vill.
Andra resonemang är också: ”artisten bara uttrycker en del av sig/bara berskriver sina erfarenheter”, detta blir som ett indirekt accpeterande anser jag. Och det blir till ett försvarande av just olika utryck av kvinnohat, och det i sin tur hjälper till att normalisera kvinnoföraktet i samhället.

Dom stora problemen även här är att dessa anledningar blir en undanflykt, ett ursäktande och rationaliserande av kvinnoföraktet, ett tyst accepterande av att så många låtar har texter som talar nedsättande om kvinnor, istället för att kritisera och jobba för en förändring så blir det en anpassning som i sig skapar en frizon där kvinnoförakt och HBTQ fobi accepteras och normaliseras. Och även om personen anser sig ha tagit tillbaka orden och inte anser sig beröras av dom så finns det en kontext där hela tiden, för det förändrar inte hur orden används i samhället eller den artistens kvinnofientliga syn eller den misogyna och HBTQ fobiska machostil och kultur som uttrycks inom musikens olika genrer och som många som lyssnar samt artister försvarar för ”det hör till”.


Annonser