Skrev ett inlägg på feminetik idag och jag tänkte att jag skulle skriva in det här med (men jag lägger till och ändrar så det blir inte ett direkt citat eller så), för jag känner mig frustrerad. Det korta inlägget handlar om perspektiv och att kunna ha förståelse för alla dom många förtryckande strukturer, normer och problem som HBTQ personer går igenom varje förbannade dag i sin vardag, bara en öppnar dörren ute i världen från ens egna hem så finns nämligen ifrågasättandet där av identitet och sexualitet. Många progressiva kan tala mycket om detta och säga sig ha förståelse, men på samma gång inte alltid visar förståelse för dom privilegier som just dom som anser sig passa in i könsnormer och heternormen – har, och som dom får av att tillhöra dom ”normala”.

För när det kommer till vardagen i sig eller populärkultur som exempelvis tv program, eller musik eller vad det nu är, där normen är just det könsnormativa konservativa och heteronormativa, så märks det att dom flesta inte gärna inte vill få sina privilegier ifrågasatta ”för mycket”. För då går en ”för långt”, kritiserar ”för mycket”. Men dom kan ju ta saker faktiskt för givet, inte något som en HBTQ person kan göra. Så sådant som dom kan se som ”nöjen och ha kul som alla andra” och ”sådant som alla kan göra och njuta av” är något som HBTQ personer ofta exkluderas ifrån, för ”alla” är exkluderade för dom som inte passar in i normen. Och när HBTQ personer får ha ”kul som alla andra” så trycks en in i något hörn någonstans där en inte hotar dom normativas vardag och nöjen ”för mycket”.

Annonser