I en artikel så skriver Katarina Wennstam: Juristers kunskap om sexbrott brister. Hon skriver väldigt bra tycker jag och belyser sådant som en själv tänkt på flera gånger och nu under debatten den senaste veckan och om det som kammaråklagaren Hillegren sa. Hon skriver om unkna föreställningar om våldtäkter där partnerna känner varandra, det finns ju fortfarande många som har dessa unkna föreställningar vilket en märkte under debatten, inte bara ifrån Hillegren och hans ursäktande av våldtäkt inom relationer utan av många som försvarade honom.

Katarina Wennstam: ”Ibland hänvisar domstolarna till det icke existerande våldförande-begreppet eller resonerar kring att det väl inte var så allvarligt eftersom parterna haft ett fungerande sexliv före eller efter övergreppen, eller för att han inte slog henne just den dagen. Och precis denna attityd är för vanlig skulle jag säga, personer som berättar om sådana här erfarenheter kan snarare avfärdas och nonchaleras av andra och får typ höra att: ”det är väl inte så illa” och annat hemskt skit som ursäktar våldtäkten.
Eller så resonerar dessa på ett snarare elitistiskt sätt där personer som anser att det som har hänt är en våldtäkt bara hånas och deras åsikt och känslor avfärdas samt att det vänds emot dom, delvis som får höra samma skit som antifeminister brukar kasta mot en som feminist, alltså: ”feminister offerförklarar kvinnor!!” och liknande.

katarina Wennstam skriver mera om detta och om hemska vidriga saker som kvinnor utsätts för, saker som som många inte tror händer eller rent av avfärdar det. Hon skriver om dessa attityd problem som finns i samhället, hur många i samhället inte ser en våldtäkt inom ett förhållande som ”riktig” våldtäkt, precis denna attityd som Hillegren uppvisade.

Jag tycker att sådant som en samtyckeslag behövs, för som det är nu så händer inget utan det blir värre.

Annonser