"Vad spelar det för roll vilka ord ni använder era jävla feminister!"

Har ni tänkt vad lustigt det är med personer som reagerar med hat och säger att vi inte ska använda ord som ”hen”, eller ”en” istället för ”man”, för att det inte ska spela roll? Men om det nu inte spelar någon roll så varför bli så fientligt inställd mot användandet av ord som ”hen” till exempel? Om det verkligen inte spelade roll så skulle dom inte reagera heller. Men det gör dom lustigt nog.

En kan undra varför egentligen, rädsla? Ja något är det, annars skulle det inte reaktionerna bli så starka från en del personer. Det är som att dom tror att språket faller samman. Men nya ord introduceras hela tiden och gamla försvinner. Språket förändras. Punkt. Learn to deal with it.

Det går alldeles utmärkt att introducera ett nytt ord

Allt beror på hur en gör och vad för ord det handlar om. Sydsvenskan anser dock inte att dom kan lansera ett nytt ord, nämligen ordet ”hen”. Fast ”hen” är ett ord som används allt mer nuförtiden. Det är alltså inte tal om att introducera ett helt nytt ord som ingen hört talas om. utan ett som allt fler känner till eller i alla hört andra använda.

Det finns mycket positivt i att använda ordet, inget negativt. Det underlättar om en vill tala om en person och slippa säga ”hon eller han” och kan istället säga, hen. Det funkar bra och är mycket bättre än ordet ”den” eller ”denne”, där det förstnämnda låter som ett föremål som en talar om. Snarare än en levande person. Sen har vi också allt fler individer idag som inte vill bli kallade varje sig ”hon” eller ”han”, utan: Hen. Dom vill inte bli könade, eller anser sig sig vara ett tredje kön. Oavsett vilket handlar det om att respektera dessa personers önskan och vilja, att lyssna på dom istället för att skita i vad dom tycker och känner bara för att en vill hålla fast i någon princip som bara gör skada för dessa personer. Det är inte världens undergång att börja använda ordet ”hen”, det underlättar som sagt och för dom personer som vill bli kallade detta så är det bara positivt.

Till dom som anser det vara världens undergång, som ser det som ett hot: Tråkigt för er. Eller nej, jag tycker inte det. Förändring kommer, bättre att tänka framåt än att hålla fast i gamla normer, som könsnormer, som begränsar personers liv. Tvåköns-tänkande är också en del i detta.

Än mer om normer i språket

Tidigare så skrev jag om ordet hen: Mer om normer i språket. För ett tag sedan så skrev Malin Wollin en krönika. Den kastar skit och raljerar om ordet hen samt ett förslag från vänster partiet som handlar om att införa ett tredjekön i den svenska lagtexten. Bra, för precis som Josefin Brink säger så skulle det betyda väldigt mycket för dom individer som inte vill eller kan se sig som kvinna eller man. Malin Wollin försöker få det till att dom kvinnor och män som vill vara det inte skulle få det eller att det skulle handla om ”tvång” att ha tredjekön och att det skulle vara ”kontraproduktivt”, när det handlar om att göra det bättre på flera sätt. Och det är inte första gången som Malin Wollin raljerar över ordet hen. Det är ungefär som när konservativa försöker att hävda att ”spänningen mellan könen skulle försvinna!” ju mer personer får vara dom unika individer som dom är utan att dom ska dömas och passas in i olika fack. Mer mångfald och öppenhet är med andra ord uppenbarligen dåligt i dessa konservativas ögon.

Andra som skrivit om detta: Lilith svalin och Trollhare.

Mera om normer i spåket

Tidigare så skrev jag ett inlägg om detta: Mannen som norm i språket. Där tog jag även upp ordet hen och hur det används. Nu har det nyligen varit debatt om ordet hen. Det började med Lisa Magnussons krönika, sen övergick det till fler blogginlägg från henne, här och här. Trollhare och Elin Grelsson bemötte denna i mitt tycke raljerande krönika.

Jag skriver som jag skrivit förut, det handlar om att kunna ha ett ord som inte könar individer, precis som trollhare tar upp så funkar detta bra på flera olika sätt, när en exempelvis inte vet om någon är hon eller han. Eller så handlar det om individer som inte vill bli könade, eller som ser sig som ett tredjekön. Då funkar ordet hen väldigt bra tycker jag. Det funkar också som ett sätt att uppmärksamma det könande som pågår i språket och i ord. Och alla förändringar, stora som små, som en kan åstadkomma hjälper till.

Mannen som norm i språket.

På feminetik har det varit en diskussion om olika ord, ord såsom Hen och en. Där hen används istället för att säga hon/han om någon. Detta inte bara för att könet inte skulle vara känt, det finns dom som föredrar att bli kallade för hen snarare än hon eller han. Och i diskussioner så är det också då ett sätt att inte köna en person.

En används istället för ordet ”man”, ett väldigt vanligt ord som används på flera olika sätt. Idag så används det ofta istället för att någon säger exempelvis jag, du eller vi. Det är alltså just för att folk blir allt mer opersonliga i själva språket som ordet ”man” används allt mer. Det används också i många olika namn på yrken, tillsammans med ordet män, samt om män själv. Ordet män är därför kopplat till detta då det också används för att beskriva hela gruppen, alla individer, i ordet ”män”niska.
Jag brukar ibland tänka på detta i hur språket har orden man/män så ofta, som en ”mannifiering’.

Personligen så började jag för några år sedan att ersätta ordet med ett annat ord som jag redan nämt – en. Samt här på min blogg så hade jag redan i början ersätt all”män”t med allkvinnligt.
Det handlar delvis om att bryta mannen som norm.