Kvinnor ska stå i köket -”skämt”.

En liten diskussion jag hade med Hannah på One-Way Communication om misogyna ”skämt”, alltså ”kvinnor ska stå i köket”. Hannah ansåg att dom var så jävla dåliga så hon drar dom inte. Jag svarade då.

För detta är vad dessa ”skämt” egentligen handlar om. När en man säger åt en kvinna att hon ska hålla sig i köket så är det som att han verbalt ger henne en dask på baken för att påminna henne om sin plats i samhället. Som ett kön och objekt. Sen använder han humor som en sköld mot dom kvinnor som kritiserar honom.

Humor är, oavsett vad folk säger, inget frikort. Fördomar förstärks på många olika sätt, från åsikter till skämt till bilder och film, eller musik. Humor exisrerar inte utanför den kontext som är vårt samhälle och kultur. Även om du själv är medveten om att detta är fördomar, och du inte anser detta om kvinnor, så påverkas du själv av dom. Det finns det till och med studier som visar.

Är du någon som ofta skämtar på detta sätt du mer benägen än dom (som är lika medvetna som dig) som inte gör det att bära på dessa fördomar och när du minst anar det så får du upp tankar i ditt huvud som bekräftar fördomar om kvinnor. Eller så kanske du säger något utan att tänka efter. Det är ju såhär vi gör med så mycket annat, vi lär oss och det fastar undermedvetet i oss. Vi får en vana att tänka på ett visst sätt. Hur medvetna vi än är så tänker vi alla fördomsfulla tankar, och säger saker som vi inte skulle säga när någon annan hör. När du då omges av och själv gör saker som baserar sig på fördomarna så förstärk du dom i ditt egna medvetande.

Ja såhär fungerar det med allt. Musik, film, porr, mode, osv osv lala. Jag märker själv av det med den porr jag ser på ibland.

Men försöka hitta många personer där ute som är medvetna om misogyni (oavsett om det är vardagssexism eller ren chauvinism mot kvinnor) och alla dess konsekvenser som det har för kvinnor, som samtidigt är villiga att sluta göra sådana saker som hela tiden förstärker fördomarna dom själva bär på. Lycka till! Nej inte ens vi feminister är villiga nog till att skapa förändring, det får någon annan göra…

Kräv inte förädring av andra, Ida Therén, om du själv inte vill förändras

Ida Therén skrev nyligen en krönika där hon försvarade misogyn musik med att det är konst, och i konstens namn är visst allt okej.

Först undrar jag, om musiken vi lyssnar på uttrycker känslor och tankar vi har inom oss själva, tycker då Ida Therén att kvinnor är ett gäng med horor, bitches och golddiggers? Nej antagligen tycker hon inte det, men jag undrar då vad den sortens musik ska uttrycka för tankar och känslor som Therén har.

Jag och en kompis driver en nattklubb i Stockholm där det spelas mycket hiphop. Flera gånger har jag fått frågan hur jag kan lyssna på och själv spela den typen av musik som oftast porträtterar kvinnor som långt ifrån, hm, låt oss säga… intellektuella varelser. Istället är de sexiga bimbos eller rent av dumma i huvudet. Ändå lyssnar jag på den här musiken. Tro mig, jag har frågat mig själv vad jag håller på med ibland när jag suttit på bussen med hörlurar och hört någon kille snacka om hur han ser på tjejer och generat sett mig omkring i hopp om att ingen annan hört texten.

Är jag en hycklare som lyssnar på musik som verkar gå stick i stäv med vad jag tror på?

Jag tycker faktiskt inte det.

Tycka kan en göra, men hyckleri är det, Therén. Speciellt om du tidigare skrev en krönika där du kritiserade feminister som gifter sig:

FÖR VARJE GÅNG EN feminist gifter sig – och därmed befäster idealet att alla ska leva i tvåsamhet – är det en politisk handling som ytterligare befäster normen.

Jag är glad för alla feminister som lever i fina relationer, så bra att de vill befästa dem genom äktenskap. Men jag hoppas bara att man inser att man aktivt går in i just den patriarkala struktur man ständigt kritiserar genom att kalla sig feminist.

Det svåra kommer aldrig vara att göra det förväntade.

Ja vad gör du själv då du som feminist driver en klubb där det spelas misogyn musik där kvinnor enbart är bitches och ho’s, sexobjekt och prydnader för männen och deras blick. Eller varför inte musik där kvinnor misshandlas och våldtas av chauvinistiska män? Vore det förresten okej om någon spelade hiphoplåtar där vita rappade om att ”niggers” är värdelösa djur som borde så på bomullsfältet och äta sina meloner? Om inte varför inte? Musik är ju konst och därmed är allt okej! Vit Makt-musik är okej för dig? Om inte varför inte?

Det där liberala samhället Ida Therén pratar om där allt är fria val, tja det är som att anser att populär kulturen påverkar oss inte. Den speglar bara. Vilket är fullkomligt felaktigt för den som vet hur det funkar. Populärkulturen reflekterar även.

Ja du är en hycklare, Therén. Du har ett ansvar som feminist, precis som dom feminister du kritiserar för att dom gifter sig och därmed reproducerar patriarkala ideal så gör du exakt samma sak då du spelar patriarkal musik på din klubb. Kräv inte av andra feminister att dom ska vara medvetna om sina handlingar om du själv inte orkar vara det och därmed inte vill börja förändra dig själv.

Som feministiskt medvetna har vi faktiskt ett ansvar

Vill vi ha en samhälles- och kulturell förändring måste vi ta steget bort från att vältra oss i alla misogyn och könsnormativ dynga i populärkulturen. Vi kommer aldrig få till en större förändring förren vi är beredda att ändra våra egna vanor. Det är bra med genusmedvetenhet på föskolor, och skolan överhuvudtaget. Det är bra med jämställdhetsplaner och mål på arbetsplatser, privata som kommunala. Det är bra att jämställdheten rörande vård och skola blir bättre.

Men vi kommer inte att komma så långt så länga vi skickar du dessa dubbla budskap. Vi vill ha genusmedvetenhet i skolan och arbetsplatsen, vi vill inte ha någon sexism och fördomar i hemmet, där i jobbar och på nätet – men det går jävligt bra på Tv, i musik, i en film, spel, etc.

Vi vill att flickor ska växa upp och blir starka individer som inte påverkas av all utseendehets och förväntan kopplat till könsnormer, men vi sitter och gottar oss i utseendehetsten och könsstereotyper av kvinnor på Tv och magasin. Vi må kritisera den men vi konsumerar skiten. Vilka fina feministiska budskap vi än skickar ut så lär sig flickor tidigt att dom budskapen betyder inte så mycket i det stora hela. För samhället och kulturen skickar ut ett annat mycket starkare budskap – du duger inte som du är, din kropp är fel. Punkt.

All feminism till trots, hur mycket bättre har det blivit för tjejer när det handlar om utseendehets och ätstörningar? Inte ett jävla dugg. Vuxna har fortfarande inte tagit steget att fördömma skiten på Tv, eller i tidningar. För vuxna konsumerar det! Kritisera det i en artikel eller på sin blogg är ju väldigt bra om ni samtidigt konsumerar det. *ironi*

Vi ordbasjar om att pojkar ska växa upp utan krav på att vara riktiga män, få slippa ifrån machonormen. Men samtidigt så gottar vuxna sig, feminister som icke-sådana, i Tv-serier, filmer och spel där skiten hyllas. Sen gnäller vi på att vadå? Vi ska väl få ha våra guilty pleasures? Döm inte mig!

Nej nej, men gnäll inte så förbenat när dessa pojkar växer upp och ser vilket jävla skitsnack det är ni faktiskt sysslar med. Ni vill inte ha snälla schyssta och mjuka killar, ni vill ha riktiga män. Även om det inte är det ni säger är det budskapet som skickas ut. Igen,för att samhällets och kulturens budskap är så mycket starkare än det feministiska budskapet som killar få höra ibland eller vad som görs på förskolor. Det budskapet drunknar i det hav som är populärkulturen med sin besatthet i riktiga kvinnor och män. Där även dom som förespråkar att killar ska få vara mjuka och visa känslor njuter av skiten.

Ingen kommer att ta era favorit Tv-serier ifrån er, jag lovar. Men ni kan inte kräva en större förändring förren ni själva är villiga att sluta skylla ifrån er på att ni behöver det nöje som är misogyni och könskonservatism i populärkulturen. Inte förren ni är villiga att sluta skicka ut dessa dubbla budskap kan ni inte förvänta er någon samhällesförändring på en större skala. Tjejer kommer fortsätta dömas för sitt utseende och känna stor press att passa in i utseendeideal, killar kommer fortsätta känna stor press på att passa in i machonormen och bli kallade bögar när dom inte gör det. Så är det bara.

Genusmedvetenhet i förskolar är ett bra och fint steg, men det raseras i samma stund som alla vuxna som förespråkar dessa förskolar gottar sig i mainstreamskiten. Ni säger till alla tjejer och killar där ute att dom duger inte som dom är, dom måste anpassa sig eller bestraffas om dom inte gör det. Alla fina feministiska och jämställda ord i världen kommer INTE förändra detta faktum.

Som feministiskt medvetna har vi faktiskt ett ansvar. Vi kan inte avsäga oss det i tid och otid bara för att det pirrar till där nere eller uppe när vi tittar på vår favoritserie på TV eller bläddrar i något magasin eller vad fan vi nu gör. Vi måste faktiskt ta ansvar för våra EGNA handlingar. Punkt slut.

Men porr går inte ihop med feminism!

På min andra blogg ”Bitches, femme boys and stuff” så skriver mitt andra jag ett inlägg om porr. Bloggen är NSFW by the way! Nu kommer jag argumentera emot mig själv.

Går det ihop med feminism? Jag tror det. Jag är medveten och därför påverkas inte så mycket som en kan tro. Jag har knappast en negativ syn på kvinnor, eller män heller för den delen, fast jag tittar så mycket på porr. Jag ser inte kvinnor eller män som objekt eller ser kvinnor, eller män, som ”hål” som bara ska ”sättas på”. Jag gör mycket feministisk i alla andra delar i mitt liv, så jag kompenserar.

Nej, hur går porr ihop med feminism? Porr kan aldrig gå ihop med feminism. Porr är idag generellt en sexualisering av kvinnoförtyck. Där kvinnoförnedring ses som något ”porrigt”. Så hur fan tänker du? Feminism ska väl ändå handlar om att MOTVERKA könsmaktsordningen?! Så om du tänder på något som faktiskt gör det till något ”sexigt”, hur tror du att det alls kan gå ihop med feminism? Det är TVÄRTEMOT vad feminism handlar om. Den handlar inte om att bara för att jag är en feminist är allt feministiskt eller går ihop med feminism. kalla det vad fan du vill men det går ta mig fan inte ihop med feminism.

Jag blir så trött på detta tänkande. Det är som att vi lever i ett ”post-patriarkat” helt plötsligt. WTF?!

Sen ljuger du, porren du tittar på motsvarar inte alla dina fantasier, du vet mycket väl att många av din sexfantaiser är HÄMTADE från porren. Så porren påverkar inte dig? Vilket skitsnack. Den har DIREKT påverkat dina sexfantasier så sluta hitta på.

Nej du, du får allt ta och börja tänka ett steg längre. Vill du ha en förändring eller inte? Vill du det måste du en dag börja sluta ha en sådan positiv inställning till porr. Så enkelt är det med det! Kan du sen inte ens se det motsägelsefulla i det du sysslar med, ja då har jag inte så mycket att tillägga men du ger mig allvarligt migrän…

Puss mitt andra jag! <3

Har skapat en ny blogg

Så har jag gjort en till blogg. Den kommer att vara väldigt annorlunda denna. Så annorlunda så om ni läser där så kommer ni kanske tro att någon annan än jag gjorde den. Varför det är så är för att jag har en dualitet inom mig. Jag är helt delat i olika feministiska frågor, framför allt porr men även prostitution i en viss mån. (Är dock inte pro-prostitution, sorry till er som nu hoppades på det, jag är mer anti)

Bloggen är absolut inte SFW (Safe For Work), den är 18+ så nu kanske ni kan gissa er till innehållet. Nej det är ingen mainstreamporr-blogg om ni undrade. Utan dock porr foksuerat på mest nakna killar, tecknade sådana såsom furry och manga/anime. Men visst även tjejer kan förekomma där. Så objektifering av killar alltså. Bra? Dåligt? Ja både och.

För detta är en till fråga som jag är delat i. Jag är både för anti-lookism och viss objektifiering. Jag stör mig inte så mycket på objektifiering av män, men dock av kvinnor. Men objektifiering stör mig ändå generellt med tanke på dess negativa konsekvenser de har för framför allt kvinnor män även allt mer män i dagens samhälle.

Men jag behöver ha den nya bloggen som en ventil för att få ut mina tankar som jag skäms för, som jag dömer mig själv för. Som jag har varit så rädd i flera år för att mina medfeminister ska få reda på. Framför allt mina mer radikala medfeminister. Rädd för att ses som en låtsas feminist av dom. Men vet ni vad? Jag orkar allt mindre bry mig om att dom ser mig så. Jag måste kunna få vara ärlig och förändras på mina egna villkor. Inte villkor skapade av andra som hatar en bara en typ nämner att en gillar porr eller stora rumpor och kukar. För jag agerar inom denna patriarkala värld, inte utanför den. Det betyder inte att jag inte kan vara feministisk på många andra sätt. Men räkna inte med att den nya bloggen är så feministisk som NI vill att den ska vara. Inte på långa vägar.

Så håll er borta från den om ni hatar porr, oavsett vilken form den tar sig.

Just ja, jag kommer skriva inlägg där dom jag sedan på denna blogg kommer argumentera emot. Räkna med hätsk debatt mellan mina jag. ;)

Enough talk! Bloggen: Bitches, femme boys and stuff.

Vi är alla en del av problemet, oavsett hur feministiska vi är

Visselpaj skriver om den feminina mannen. Och bemöter en del av det jag skrev tidigare om hur feminina killar ses som oattraktiva. Samt att skrev om att även bland oss feminister så ses feminina/tjejiga killar som oattraktiva, vi lever inte som vi lär i och med att vi snackar mycket om könsnormer och förväntan men väljer ändå utefter könsnormerna gällande vilka vi är tillsammans med.

Jag skärskådar mina egna (hetereosexuella) preferenser om det motsatta könet.
Ja. Jag brukar dras till så kallade ”mjuka” män, som kan prata om känslor, är lyhörda, empatiska och inte tillbringar hela dagarna med att pumpa muskler och som befinner sig en bra bit från det stöddiga machoidealet. Däremot vet jag inte om jag attraheras av män som är mer androgyna, har smink och klänning.
Jag tror inte lösningen är att kalla feminister som föredrar denna typ av män för hycklare. Det är helt ok att ha denna typ av preferenser. Vi är så formade av det sammanhang vi lever i att det är svårt att se och eventuellt förändra det som programmerat tankar och känslor så djupt. Och det gäller ju feministkvinnor också. Vi är inget undantag här.

självklart är det helt okej att ha könsnormativa preferenser. Men eftersom attraktion är en så stark bidragande faktor i hur personer beter sig så får en räkna med att att många killar skiter i att ta fram den feminina/tjejiga sidan inom sig för dom vet att dom ses som totalt oattraktiva av enbart utom några få. Detta är ännu viktigare att tänka på när det handlar om unga killar, eftersom en formas så mycket i ung ålder. Lägg till förväntan att ha en partner också så minskar chansen till förändring bland killar.

Och ja vi är formade av sammanhang och vi är alla en del av dom som formar andra. Precis som vanligt folk inte bara kan ändra sig för att vi snackar könsnormer och förväntan och skriver om genus så kan inte bara feminister ändra sig heller. Men dom kan en inte heller sedan kritisera folk för att vara könsnormativa när en själv är det på flera olika sätt. Eller jo en kan kritisera, det gör vi hela tiden. Men en framstår som inkonsekvent. Vilket gör att färre orkar bry sig om att lyssna.

Att förändra populärkulturens bild av killar och män är en bra start, men det räcker inte hela vägen eftersom populärkulturen också speglar hur det ser ut i verkligheten mellan oss alla. Att lyssna på killar, som i #killgruppen, är också något bra men igen som spelar det ingen roll om det bara leder till att lyssna. Lyssna är bra men händer inget så kan en lika gärna skita i det.

Kulturrelativism och rasism bland svenska anti-rasistiska feminister

Jag tänker direkt på den allt vanligare kulturrelativism bland framför allt vita, queera anti-rasistiska akademiska feminister i Sverige när jag läser en artikel på Bangs hemsida.

Här ses sådant som cupcakes, giftermål, bikini, pole-dancing och strippande som kvinnoförtryck medan burkhan och niqab hålls upp som en symbol för frihet. Ska vi titta på grundproblemet med detta tankesätt?

För det första handlar det som sagt om kulturrelativism, och en exotisering av muslimska kvinnor. Rasism alltså, som dessa anti-rasister motverka. Lyckat där, verkligen… Vidare handlar det också om en relativisering av patriarkala traditioner gömd bakom religion. Detsamma som vissa sysslar med när dom försvarar övergrepp på pojkar genom att kalla allt hat mot judar.

Alltså, ni kan inte ha kvar kakan och äta den. Ska ni kritiserar giftermål och hemmafruar som bakar cupcakes så ska ni inte gömma er bakom det fria valet och feminism för att försvara religiösa traditioner som är uppenbart könskonservativa och misogyna. För ni säger att ja men många muslimska kvinnor vill bära niqab! Jaha? Menar ni att inga kvinnor vill gifta sig eller vara hemmafruar och baka cupcakes? Ser ni, det går åt båda hållen detta.

Så snälla lägg ner och titta upp från era böcker och lämna era föreläsningar där ni verkar tävla om vem som är den bästa och största anti-rasistiska feministen och se hur era teorier inte fungerar som ni tror att dom gör ute i verkliga livet. Saker å ting är mycket mer komplicerad än den svartvita syn ni så ofta sysslar med som enbart bidrar till problemet för kvinnor som grupp.

Det försvar som sker av religiösa patriarkala traditioner är samma försvar som sker av det förtryck som HBTQ-personer blir utsatta för i religionens namn… Vilket också sker här i Sverige, bland oss feminister.

Jag tror att jag har "kommit ut".

Dom senaste två månaderna så har jag bekänt den ena saker efter den andra.
Att jag:

- Älskar analsex.
- Tycker om att få var rakad (ben, underliv, armhålor).
- Att jag har motsägelsefulla sexfantasier.
- Älskar könsnormativa kläder och skor samt smink.
- Verkligen tycker om att få ta ett glas rödvin då och då tillsammans med med ett bloss.
- Att jag gillar att titta på snygga nakna som halvnakna killar på diverse tumblr bloggar.
Älskar att få bekräftelse för mitt utseende.
Osv.

Jag sitter och undrar varför jag har kommit ut med detta, bara sådär. Jag har hållit inne dessa saker rätt så länge. Har inte vågad erkänna det av rädsla för att andra feminister ska vända mig ryggen. Men jag blev så trött på att jag behövde hålla inne med allt, inte vara ärlig. Så en dag så fick jag nog, för cirka två månader sedan. Jag bestämde mig för att nu fan vill jag få prata om sådant jag älskar och gör fast det må vara motsägelsefullt och dumt. Orka gå runt och hålla upp en falsk fasad… Blä.

Dom av er som är feminister som hatar mig för allt detta – so be it. Men jag vill få vara mig själv.