Jag det tror i alla fall kristdemokraten Lennart Sacrédeus.

Så är det också med steriliseringskravet i anslutning till ett frågan om könsbyte kan äga rum från kvinna till man. I respekt för det allvarliga i beslutet kan nämligen inte ett könsbyte vara ogrundat, ske slarvigt och ogenomtänkt som en stundens ingivelse.

Har hans en minsta aning om hur det är för transsexuella? Tror han verkligen att något som en känner är fel under många år av sitt liv eller rent av i väldigt tidig ålder är en stunden ingivelse? Som en tänker på år ur och år in, med tvekan, depressioner, nedstämdhet, oro inför framtiden, självmordstankar – det är något vi tar lätt på!?

Låt mig berätta lite: Jag märkte redan i tidig ålder att något inte var rätt med mig. Jag älskade att få leka med Barbie för då kunde jag få rollspela ut stora delar av mig själv. Under hela tonåren så såg jag till att så fort jag kom åt så var jag en tjej i dataspel och liknande. Jag identifierade mig med tjejer i spel och filmer. Jag ritade enbart tjejer när jag tecknade, vilket jag gjorde mycket. Jag var avundsjuk på att se alla tjejer umgås i skolan, och jag umgicks inte med dom. Dom klädde sig mer annorlunda, som jag gillade, dom var mer fria att få uttrycka sina känslor. Under hela 20 års åldern så visste jag att något var fel, jag började använda ett namn som jag idag har bytt till redan då jag var 24 – Fumiko. Att använda ett “tjejnamn” om mig själv kändes bättre. Mer, jag.

Sedan 3 år tillbaka så har jag varit inne i hela könskorrigeringsprocessen och är nu 32 år. Och undertiden har mitt liv blivit bättre och bättre. Jag har blivit allt mer lycklig och bekväm att bara vara jag. På sistone har jag äntligen blivit så trygg i min identitet som tjej att jag också blivit sams med min penis. Och ja har börjat förstå att jag också faktiskt är en kille ibland, en femboy. Alltså feminin/tjejig kille. Men detta utesluter inte att jag i grund och botten är en tjej. Oavsett vad jag har mellan benen. Skulle jag vilja ha barn så är jag fortfarande en mamma, även om jag är en mamma med penis.

Tror du, Lennart Sacrédeus, att allt i mitt liv som lett till var jag är nu har varit ett enkelt val? Något jag bara lättvindigt bestämde mig för som att jag bestämde mig för att vilja ha kolasås på glassen istället för chokladsås. Det är mitt liv! Hela mitt liv, inte något jag bara väljer utan någon bakgrund. Den smärta jag har gått igenom under nästan hela mitt liv är inte något som du eller någon annan i ditt parti bara kan vifta bort. Ni har ingen rätt att bestämma om jag ska genomgå sterilisering enbart för att jag ska få vara mig själv, få vara lycklig istället för deprimerad hela livet.

Strider det verkligen mot ert parti att jag som transsexuell ska få vara bekväm och lycklig som jag är för första gången i mitt liv?

Skadar min existens er så?