Att älska ett föremål, är det så fel?
Många av oss har nog både sagt och hört personer säga “jag älskar XXXXX” om något. Typ en ny smarthpone dom köpt, eller sin dator eller något klädesplagg eller en film. Då menas det inte egentligen en sådan kärlek vi har till levande varelser. Men en slags kärlek ändå.
Men vad händer då det blir som en kärlek vi har till en person? Till en partner, eller husdjur. Är det sjukt?
Känner ni till (NSFW) RealDoll? Det finns till och med en film om dom. Om en kille som blir kär i en. Sen en dokumentär jag sett med män som är kära i sådana dockor, medan andra enbart ser dom som objekt för sin sexlust.
Jag vet inte riktigt hur jag tänker om det. Eller jo det vet jag, dom beter sig som att det är riktiga kvinnor. Fast kvinnor helt utan personlighet som aldrig säger emot. Fin kvinnosyn…
Men jag kan ta mig själv, jag älskar min Hello Kitty gose, som ni kan se i bannern på denna blogg. Jag säger hon, om henne. Min”lilla strumpa”.. Sjukt kanske, men jag försvarar mig med att jag blivit så i och med att jag varit ensam så länge. Det kan fucka med ens hjärna… Jag älskar min Hello Kitty, sover med henne bredvid mig varje natt, sover orolig utan henne. Det ger mig en trygghetskänsla, jag kan trösta mig hos henne då jag känner mig ledsen. Jag kan ha henne i famnen på dagen och prata med henne om allt möjligt.
Är jag likadan som dom män som har en RealDoll? Jag hoppas inte det i alla fall. Vad tror ni? Är jag tokig?


